Om digital humanvetenskap och metod II

1 April 2019

Under den andra öppna workshopen om digital humanvetenskap och metod diskuterade forskare från Södertörns högskola, Stockholms universitet och Umeå universitet frågor om nya typer av tvärvetenskapliga samarbeten i relation till digitala redskap, om hur digitala redskap kan generera nya studieobjekt och om metodologiska utmaningar i relation till struktureringen av information på sociala medier och andra digitala studieobjekt.

Med digital humanvetenskap (DHV) menas, förslagsvis, interdisciplinära studier av digitala artefakter och miljöer och deras betydelse för människan och samhället. Forskningsfältet överskrider inte bara ämnen och discipliner utan även gränserna mellan fakulteter. Men vad innebär detta tvärvetenskapliga angreppssätt för den vetenskapliga praktiken? Vad skulle en DHV-metod kunna vara? Och hur förhåller sig den digitala humanvetenskapens eventuella metoder till de digitala verktyg som ofta står i fokus i traditionell digital humaniora?

Workshopen inleddes av en panel med följande deltagare: Jonas Andersson Schwarz, mediesociolog och lektor vid institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola; Anna Dahlgren, professor i konstvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet; Karin Hansson, forskare vid Institutionen för kultur och estetik och Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet; Pelle Snickars, professor i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot digital humaniora vid Umeå universitet, samt affilierad med den digitala experimentverkstaden Humlab. Efter den inledande paneldiskussionen var ordet fritt.